Vad är pedagogers perspektiv på anmälningsskyldigheten? : En kvalitativ studie om förskolepedagogers erfarenheter och upplevelser av orosanmälningar / What perspectives does pedagogues’ have on their obligation to report concern?

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers perspektiv och upplevelser gällande sin anmälningsskyldighet. De som är yrkesverksamma i en svensk förskola är skyldiga till att göra en anmälan till socialnämnden vid minsta kännedom eller misstanke om att ett barn far illa. Detta brukar också kallas för att göra en orosanmälan. Studien har utgått från tematisk analysmetod. Detta är en kvalitativ analysmetod där teman utifrån pedagogernas svar har skapats. I denna studie har en empiristyrd inriktning applicerats, där teman formas under analysen av materialet. Studien gjordes genom en enkät som publicerats online i en social mediegrupp där yrkesverksamma inom förskoleomårdet har tillgång till. Totalt var det 179 pedagoger som deltog. Resultat och analysavsnittet är uppdelat i två delar, ett med resultat från de pedagoger som har gjort en orosanmälan och ett för de pedagoger som inte har gjort en orosanmälan. Resultatet för denna studie, för gjorda anmälningar, visar att pedagogerna upplever 9 olika oroskategorier. I ordning av mest till minst förekomna: Barnets berättelser, vanvård, barnets beteende, fysiska märken, familjeförhållanden, vårdnadshavares agerande, frånvaro, vårdnadshavares egna berättelser och sexuellt utnyttjande eller våld. Pedagogerna som har gjort en anmälan i studien känner en viss osäkerhet kring sin anmälningsskyldighet. Utomstående faktorer som relationen med vårdnadshavarna till barnet och rektor, ledning eller kollegors reaktion och stöttning kan påverka en anmälan. Även rädslan för huruvida sann pedagogernas oro är finns med i deras upplevelser. Tiden för när en anmälan görs beror på graden av oro pedagogerna känner för barnet. Fall där våld finns med görs anmälan direkt i jämförelse med omsorgsbrist som tar längre tid. I vissa av fallen vill pedagogerna samla in bevis innan en anmälan görs. Resultatet för de som inte har gjort en orosanmälan visar liknande. Majoriteten av dessa pedagoger har inte haft en oro någon gång och därför inte anmält. De som har haft en oro men inte anmält delar rädslan för hur barnets vårdnadshavare ska reagera. Det finns också fall där det är rektorn som har avrått pedagogen från att göra en anmälan, trots att oro för ett barn finns.