Affordable Access

Degrading palsa mires in northern Europe : changing vegetation in an altering climate and its potential impact on greenhouse gas fluxes

Authors
Publisher
Lunds universitet/Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap
Publication Date
Keywords
  • Physical Geography
  • Geography
  • Palsa Mires
  • Northern Europe
  • Greenhouse Gas Fluxes
  • Earth And Environmental Sciences

Abstract

Med den globala uppvärmningen förutspås klimatet i arktiska och subarktiska miljöer förändras påtagligt. Enligt IPCCs senaste rapport kan både temperatur och nederbörd öka dubbelt så mycket som det globala genomsnittet, och störst ökning väntas under vinterhalvåret. Många känsliga ekosystem och miljöer kommer med stor sannolikhet att påverkas redan vid små förändringar. Ett exempel på sådana miljöer är palsar och palsmyrar. Palsar kan beskrivas som torvkullar med en frusen kärna av torv, is och ibland silt. De bildas i subarktiska myrar genom att den frusna kärnan tillåts växa till under ett antal år med lite nederbörd och låga temperaturer. Palsar är dynamiska system som naturligt växer till och kollapsar och skapar därmed mosaikartade myrmiljöer med hög artrikedom och rikt fågelliv. Med ökande lufttemperatur och nederbörd riskerar palsarna emellertid att tina och kollapsa i snabbare takt än nybildningen vilket skulle leda till att inslaget av palsar i subarktiska myrar blir allt mer sällsynt, något som flertalet studier redan indikerat. Studier från en palsmyr i Stordalen, strax öster om Abisko i norra Sverige, visar hur vegetationen har förändrats under de senaste trettio åren som en följd av tinande permafrost. I den här studien undersöks i vilken utsträckning dessa förändringar kan anses vara representativa för ett större område. Studien bygger på fältobservationer från femton olika palsmyrar belägna i Sverige, Norge och Finland. De dominerande vegetationstyperna har dokumenterats tillsammans med mätningar av aktivt lager och markfuktighet. Resultatet visar att palsar som tinar och kollapsar generellt följer samma vegetationsmönster som i Stordalen, där vitmossa och gräsarter gynnas av de fuktigare förhållandena. Observationerna visade också en tendens till att upptiningen av palsar är mer utbredd i de västligaste delarna jämfört med palsmyrar belägna länge österut. En enkel modell utformades för att uppskatta hur stor areal palsmyrar som kan tänkas påverkas av klimatförändringen i framtiden. Enligt modellen kan den nuvarande utbredningen av palsar ha minskat med upp till 50% vid år 2020, beräknat på SCANNETs uppskattning av framtida ökningar av årsmedeltemperatur och årsmedelnederbörd. Till följd av ökad markfuktighet beräknas framför allt gräsvegetationen breda ut sig på bekostnad av de arter som är typiska för palsvegetationen. En effekt av palsmyrarna blir fuktigare och till allt större del utgörs av gräsvegetation är ett ökat utsläpp av metan. För framtida forskning krävs mer kunskap om hur vegetationen i palsmyrar på lång sikt anpassar sig till nya förhållanden, för att med större säkerhet kunna uppskatta den potentiella påverkan på växthusgasutbytet.

There are no comments yet on this publication. Be the first to share your thoughts.